Falskt alarm...

Mor har hittat tillbaka till livet. Ett tag till trotsar hon cancern och kämpar vidare. Skönt att det lugnade sig lite i alla fall.

Jag har börjat gå mellan jobbet och tåget för att få lite motion på vägen hem. Det tar ungefär en halvtimme och man passerar genom hela centrala stan på vägen. Det som är lite jobbigt är att det alltid är så mycket folk som går i motsatt riktning mot mig. Stora gågator borde ha högertrafik precis som bilvägarna så man slipper stöta ihop med folk hela tiden. Det är rätt skönt med den där friska promenaden trots alla människor.

Ikväll är jag ensam med kidsen, men imorgon är sambon ledig så då får jag äntligen träffa honom igen. Rätt jobbigt att man inte träffas alls när han jobbar. Men det förstås, man uppskattar varandras sällskap lite mer när man väl ses (eller, jag uppskattar det i alla fall).

Hej hopp...

Konstigt det kan bli...

För två veckor sedan tog jag med mamsen till ett fik och vi åt varsin räkmacka och en latte till det. Mamsen köpte ett skohorn för att lättare få på sig skorna då hon inte riktigt har styrka nog att dra på sig skorna utan skohorn. förra måndagen (eller tisdagen) var hon på sjukhuset och fick cellgiftsbehandling. I lördags pratade vi i telefon en stund och hon berättade att hon haft en terapeut hos sig så att hon och min styvfar kunde rensa luften. Hon lät pigg och beslutsam om att hon skulle jobba på att må bättre. Idag ringde min styvfar och berättade att mamsen troligtvis inte har så många dagar kvar i livet. Jag blev alldeles omtumlad?! Men hon verkade ju må lite bättre igen, hur blev det så här? Eller har hon gett upp sin kamp mot cancern? Jag ska i alla fall åka dit på lördag, och jag hoppas att jag hinner träffa henne innan hon lämnar in för gott. Kanske låter stelt och konstigt, men vad ska jag annars säga. Det känns helkonstigt att denna otroligt starka och envisa människa nu bara är en spillra av sig själv. Livet är tufft ibland...

Ljust på morgonen :)

I morse när jag kom ut från tunnelbanan i den stora staden upptäckte jag att det faktiskt var ljust ute. Äntligen går det mot ljusare tider igen :) Förvisso kommer det ju ett bakslag snart, när vi vrider fram klockan, men det får man väl ta...

På jobbet rullar det på. De flesta har kommit till ro. Känns skönt att börja få lite struktur på tillvaron.

Sliten...

Efter den första riktiga veckan på nya jobbet är jag rätt slut. När man väl kommer hem om kvällen så blir det att ta en flukt på tv, äta en bit, kvällsfodra hästar sedan hoppa i säng i stort sett. Det har väl med att allt är rätt så nytt och mycket strular eller är allmänt oklart av någon annan anledning.

Idag kom bilproblemet igång (något som jag misstänkt skulle hända). Skulle boka en bil från vår eminenta bilpol tills på måndag. Fem bilar finns att tillgå dagtid (för hela länsstyrelsen alltså, inte bara vår enhet). Alla fem bilarna var bokade på måndag. Eftersom vi i min grupp har så satans långt till allting så räcker det inte att boka en bil fram till ett t ex. för då är risken överhängande att vi inte hinner dit vi ska eller tillbaka inom tiden. Därför är det nödvändigt att boka bilen nästan hela dagen i alla fall. Något jag då försökte göra idag... Tji fick jag... Så på måndag blir det inget åkande, vilket spräcker schemat lite då.... Jag hade väl en misstanke om att det skulle kunna bli så här, och redan nu besannandes då misstankarna... Undrar hur det då kommer att bli i sommar när lantbruksenheten ska ut och göra sina kontroller för arealstöden. Det lär bli ganska bekymmersamt misstänker jag.

Har folk inget hyfs alls???

Första riktiga dagen på jobbet började med följande:

Väckning av hästar strax före sex för utfodring. Patricia och Gullan låg och sov men tyckte det var helt okej att få lite frukost i ottan. Patricia hade röjt i boxen som vanligt vilket medförde att jag måste skaffa mer spån för att bädden ska hålla... När fixar man sånt? Jag är inte riktigt van vid att inte kunna svänga förbi granngården när jag ändå ska ut på någon inspektion.

Efter att ha släpat upp dottern K så åkte vi ner till tåget. Jag hann med tåget men glömde att låsa bilen innan jag steg på... grrr... (var fanns min hjärna???) Upptäckte att min mobil hade slut på batteriet så jag fick låna en mobil för att ringa sambon som stannade till på sin väg hem och låste bilen åt mig, phu!!!

Dottern K hade blivit felinformerad om sin startdag i skolan, så hon fick vända och ta tåget tillbaka, ringa och väcka sambon som precis hade lyckats somna, typiskt.

På jobbet gick vi igenom alla aktuella ärenden som ingår i mitt (och två till) distrikt. Det tog närapå hela dagen att gå igenom alla ärenden.

Sedan kom det som rubriken syftar på... Resan hem!!! Vilket myller av människor, knökfullt i tunnelbanan, och ingen som kan tänka sig att flytta sig från dörrarna när folk skulle ut. Det är helt fantastiskt när man ser folk som vill på tunnelbanan trycka sig in innan de som ska av tunnelbanan har gått av. Vad vinner man på det??? Vid en station fick en kvinna i halv panik trycka sig ut genom gyttret av folk för att hinna AV tunnelbanan innan dörrarna stängdes. Det är väl för fasen bara att flytta på sig och släppa fram folk! Jooo, jag gick ur vagnen för att släppa ut folk, och tro det eller ej... jag fick följa med tåget hela vägen tills jag själv skulle av. För att minska ner irritationsmomenten lite på min resa hem från jobbet (ditvägen var helt okej faktiskt) så kommer jag nog i fortsättningen ta en vagn längre fram i tåget (som oftast inte är lika knökfull). Vad förlorar jag egentligen på det? 15 sekunder kanske...

Kvällspromenad med mersmak..

En härlig kväll med månsken gjorde att jag tog en ordentlig promenad med hundarna i månskenet. Hade hästen varit igång så hade jag tagit en ridtur också, men att rida själv i mörkret på en häst som inte gått på ett par månader kändes inte som en riktigt bra idé. Man vill ju helst komma hel hem också och det finns viss risk för rejäla brallar efter så lång vila. Nej, hästen får vänta till helgen, med förhoppning om att det blir hyggligt väder då (då kan ju Gullan agera bromskloss vilket troligtvis kommer att behövas).

I morgon börjar allvaret på riktigt, med barn som ska till skolan och jag ska den långa resan in till stan och jobbet. Någon övertid kommer jag inte att gå med på imorgon i alla fall. Jag har ett liv utanför jobbet med ungar och hästar och hundar, så övertid kan någon annan hågad person med mindre mängd fritidssysselsättning få av mig :)

Nytt år...

Jaha ja, då var det nytt år då... Första arbetsdagen var i fredags och slutade med två timmars övertid direkt då... Ut till distriktets absoluta utkant för att kika på hästar som mådde rätt okej. Onödig resa, men då vet man i alla fall. I helgen blev det inköp av ett styck ny kamera :) Äntligen en kamera med bra zoom. Har varit ute och fotat lite, men det har varit korta fotopass för det har varit ruskigt kallt här ett tag...brrr... Bilden är tagen med den nya kameran :)